Kalashelgen blev lyckad. Tack och lov :)

Lördag:

Ems ögon tindrade när hon såg alla ballonger, girlanden jag köpt och de rosa muffinsen. Då blev det värt allt jobb!

Så började gästerna myllra in - Darth Vader, Kapten Rex (heter han så?), Prinsessor i massor, Liemannen, en racerförare, Prinsessan Jasmine mfl.

Varmkorvar langades ut på löpande band, saftkanna efter saftkanna tog slut.

Muffinsen blev en succé och likaså de rosa och gröna kakorna vi bakat!

Sedan gjorde jag något dumt. Något jag ALDRIG gör igen. Jag tog fram POPCORN.

Dumma, dumma mig. Eller, det var ju toppen på det viset att barnen blev eld och lågor, de satte i sig tre påsar. Men efteråt såg det ut som om det snöat - det var popcorn precis överallt :) Hahaha!

Vi lekte lekar (apelsinstafetten demonstreras ovan), fiskade fiskdam och dansade dansstopp.

2,5 gick och de små kottarna droppade av en efter en.

   16 små barn lyckades nästan välta lokalen jag hyrt, men medan Em beundrade sin nya Steffi docka så lyckades vi återställa den i ett betydligt bättre skick än den var när vi kom dit!

William fick leka en stund hos en kompis och resten av oss åkte hem och däckade i soffan. Eller, Em spelade sitt nya DS-spel hon fick av Wille och Andreas, Andreas däckade, Alexander satt halvt sovandes framför en film och jag...ja, jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde.

22.00 sov jag och Andreas som stockar i soffan.

Söndag:

Städning av hemmet som ser smått ut och in-vänt ut.

Tårtbaket stod Andreas för och den blev succé :)

Mamma, Pappa å Syskonen kom först av gästerna och jag är såå ledsen att jag missade att fota Em när hon öppnade paketet som innehöll en Barbie vars klänning blinkar och så spelar den musik. Hennes kompis har en sådan och hon har önskat sig en länge. Ni som känner Em kan nog gissa er till hennes min!

Helena med familj kom sedan med ännu en toppenpresent - Top Model-bok, där man dressar och sminkar sina egna modeller + tillhörande pennor. Jag tycker nog den är lika rolig som Em, haha!

Fram emot kvällen kom Wilma med sin mor och syskon och Em fick ett till spel till sitt DS, Lego Batman - loved it. Hon har blivit riktigt duktig på att spela, på både gott och ont - kan bli lite svårt att acceptera ett nej ibland när jag tycker det räcker. Men samtidigt är det kul att se henne greppa sådant som jag inte riktigt förstår :) Ska nog luta mig tillbaka med det där Lego-spelet en stund nu!

  Fick Geomag av Mormor & Morfar, det älskar hon!

  Liten med munnen full av smörgåstårta, moi & Andreas

  Mormormys

  Vid 19.30 kom de fyra största barnen på att de skulle bada. Samtidigt. Det får ni ingen bild på, men det var bra fullt i karet kan jag säga :) Efteråt tog sig de små en kvällstårta! Alexander & Alva tycker så mycket om varandra, det blir ju inte sämre av att Alva gillar bilar och tåg heller...Match made in heaven?

Snart, snart är det Lördag morgon. En sådan Lördag då allt ställs tillrätta igen.

När mitt liv blir komplett och alla de underbaraste är samlade. Vi 5.

Deras röster, små armar som kramar mig varmt. Alla frågor, allt bus.

Att vara Mamma ÄR det bästa som finns och jag får aldrig nog av att prata om det.

Min blogg är det ju, så jag får väl tjöta hur mycket jag vill om samma saker väl!?

Lille bonusplutt kommer redan idag, det blir fint. Då kan vi prova att baka lite rosa (och blå, om det finns blå huhållsfärg) kakor så vi vet om de är goda innan vi bakar resten på Lördag :) 

Jomen såhär ser jag ut på morgonen. Endast utrumlad från säng till soffa.

Lite (väldigt?) puffig runt ögonen, hår som inte ens bör nämnas...Vad ska jag göra med mitt eländiga hår!? Pleeease help!

Men VARFÖR lägger du ut den här bilden Patricia, undrar ni nu.

Endast av den anledning att jag gillar å göra mina vänner glada, kan jag få folk att skratta så gör det mig glad.

-Å detta borde ju få en och annan av er att dra på smilbanden!

Men jag behöver faktiskt hjälp med moppen som pryder min skalle också.

Måste tydligen färga utväxten också.

Jag kanske ska byta hårfärg, vad tycker ni?

Men samtidigt är jag glad att jag inte förstår.

För om jag skulle förstå så skulle jag ju vara lika sjuk.

Nu hoppas jag förstås av hela mitt hjärta att mamman till de två små, mördade pojkarna i Sigtuna inte är den skyldige - men hur stor är den chansen?

Tårarna rinner. Inte bara för dessa pojkar utan för alla barn som misshandlas och/eller mördas. Ett barn kan aldrig ha gjort sig förtjänt av det.

Ett barn ska behandlas som den gåva det är. En gåva som ska lära oss vuxna vad som betyder något i livet, en gåva som visar oss den sanna kärleken.

Ett barn vill bara ha kärlek.

-Om jag bara kunde rädda alla dem som behöver bli räddade.

Jovisst, hösten är fylld med regn och snålblåst vilket ju kan vara lite segt när man har bråttom till skola och förskola och måste på med massa kläder för att några minuter senare böka av allt igen.

MEN hösten medför ju även så mycket mys med tända ljus och friska, härligt klara dagar då man kan spatsera runt och plocka vackra löv mm.

Man få även plocka fram gosiga tröjor och vira in sig i halsdukar :)

Jag köpte en helt underbart skön halsduk igår, den är så mjuuuk och så vaaarm och så gooo!

-Det är tur jag har fått stränga order om att hålla nacken varm, då måste jag ju ha den på mig jämt.

Här är den:

 Man kan ju riktigt känna hur mjuk den är, eller hur?

Köpte en mössa också, men den får vänta lite med sin premiär. 

Jag är så tacksam för all kärlek jag har omkring mig.

Kärleken jag delar med mina fantastiska barn.

EM:"Jag älskar dig Mamma, du är bäst!"

JAG: -Jag älskar er, ni är bäst!

ALEXANDER: (Rabblar hela familjen) "Alla e bätt!"

Kärleken jag delar med mannen som alltid kan få mig att le, min Andreas.

"Du är en sådan som man bara träffar en gång i livet!".

Det värmer inte så lite att få höra det från den man älskar.

Kärleken jag delar med  min Mamma, Pappa och mina Syskon.

Mitt eviga stöd.

Kärleken jag delar med mina underbara, roliga, fina vänner.

Ni delar min humor och ni känner mig så väl att ni kan driva med mig om Grannen i Beck :)

Jag är inte alltid så bra på att höra av mig till dem som står mig nära, men de finns alltid i mina tankar. Det vet ni som känner mig.

Livet rullar på så snabbt, jag hinner inte med!

Det kan gå månader mellan gångerna jag träffar en del av mina vänner - men när vi ses är det som om det var igår.

Att ha sådana vänner är ingen självklarhet, de växer inte på träd, men de betyder så oerhört mycket för mig.

Så TACK, till min familj och mina vänner - ni vet vilka ni är!

"Det är en vacker vårdag i början av mars. Solen lyser och det är milt i luften. Genom fönstret som står på glänt hör jag bofinkarna sjunga. Jag sitter i mitt arbetsrum på jobbet med datorn framför mig. Jag håller på att lägga sista handen vid en artikel som lokaltidningen vill ha senast imorgon. Det gick lite trögt med skrivandet i början, men nu flyter det på bra. Jag börjar få till det.
En av mina arbetskompisar tittar in:
-Klockan är tolv. Dags för lunch. Visst hänger du på?
- Jag kommer! säger jag. - Ska bara avsluta det här, gå ni så länge!
Jag lutar mig bakåt i stolen och funderar på hur jag ska formulera de sista meningarna. Radion står på och jag hör dagens dikt i bakgrunden. Då står han där plötsligt i dörren igen, nu tillsammans med chefen:
- Hörde du inte vad jag sa? Det är dags för lunch! Nu kommer du direkt!
- Men vad är nu detta? Jag sa ju att jag kommer...
Jag hinner inte längre innan de är framme vid mitt bord. De stänger av datorn utan att kolla om jag hunnit spara eller inte. Så tar de ett stadigt grepp om varje arm, lyfter upp mig ur stolen och släpar iväg med mig genom korridoren. Jag protesterar, men de tystar mig:
- Har vi sagt att det är mat så är det mat! Ska det vara så svårt att förstå det?
De knuffar in mig i hissen, och snart är vi nere i personalmatsalen. De sätter mig på en stol vid ett ledigt bord.
- Nu sitter du still så hämtar vi mat till dig!
-Vad är det här för dårskap! ropar jag.
Då ilsknar de till på allvar:
- Nu håller du tyst! På det här sättet förstör du för alla de andra som ska äta. Skäms!..."

Tänk nu istället att "jag" är en treåring, datorn är en pärlplatta, en teckning eller liknande och arbetsplatsen är en förskola, eller kanske barnets hem...

Citat Lars H Gustafsson från boken Växa - inte lyda

Jag måste bara ha en ny kamera. Min älskade EOS 400D gick sönder i vintras och jag saknar den såå :(

Jag måste väl inte ha en ny systemkamera, men iaf en bra vanlig.

På Lördag ska det kunna dokumenteras hej vilt och Söndag med. Men det vill jag ju kunna jämt. Jag har fotat barnen varje dag sedan de kom och förgyllde mitt liv. Jag fotar vänner, natur...allt! Jag ÄLSKAR ju att fota. Nu dyker jag in på Blocket, man kanske kan fynda!

Kommer väl inte hinna få mig en ny kamera tills i helgen - men är det någon som äger en systemkamera som skulle kunna tänka sig att låna ut den i helgen vore jag väldigt, väldigt tacksam!

Mina varmaste

/Patricia