"Det är en vacker vårdag i början av mars. Solen lyser och det är milt i luften. Genom fönstret som står på glänt hör jag bofinkarna sjunga. Jag sitter i mitt arbetsrum på jobbet med datorn framför mig. Jag håller på att lägga sista handen vid en artikel som lokaltidningen vill ha senast imorgon. Det gick lite trögt med skrivandet i början, men nu flyter det på bra. Jag börjar få till det.
En av mina arbetskompisar tittar in:
-Klockan är tolv. Dags för lunch. Visst hänger du på?
- Jag kommer! säger jag. - Ska bara avsluta det här, gå ni så länge!
Jag lutar mig bakåt i stolen och funderar på hur jag ska formulera de sista meningarna. Radion står på och jag hör dagens dikt i bakgrunden. Då står han där plötsligt i dörren igen, nu tillsammans med chefen:
- Hörde du inte vad jag sa? Det är dags för lunch! Nu kommer du direkt!
- Men vad är nu detta? Jag sa ju att jag kommer...
Jag hinner inte längre innan de är framme vid mitt bord. De stänger av datorn utan att kolla om jag hunnit spara eller inte. Så tar de ett stadigt grepp om varje arm, lyfter upp mig ur stolen och släpar iväg med mig genom korridoren. Jag protesterar, men de tystar mig:
- Har vi sagt att det är mat så är det mat! Ska det vara så svårt att förstå det?
De knuffar in mig i hissen, och snart är vi nere i personalmatsalen. De sätter mig på en stol vid ett ledigt bord.
- Nu sitter du still så hämtar vi mat till dig!
-Vad är det här för dårskap! ropar jag.
Då ilsknar de till på allvar:
- Nu håller du tyst! På det här sättet förstör du för alla de andra som ska äta. Skäms!..."

Tänk nu istället att "jag" är en treåring, datorn är en pärlplatta, en teckning eller liknande och arbetsplatsen är en förskola, eller kanske barnets hem...

Citat Lars H Gustafsson från boken Växa - inte lyda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Snart äre jul. En stjärna på plats, resten av adventsprylarna ska vi pynta fram imorrn :) Älskar allt mys som julen innebär; ljus, stjärnor, ljusstakar, härliga dofter från gran, mossa, godis, mat mm, önskningar, tissel-tassel, förväntan i...

Eller? Jo, som f*n. Jag blir galen. Jag saknar barnen. Varenda dag, varenda timme, varenda minut, varenda sekund - HELA TIDEN! Det gör inte att man mår bättre precis. Snart skiter jag i smärtan. Åt h*vete med den! VÄCK! Funderar på att strunt...

Vaknade med en liten goding på var sida om mig. God morgon, mycket god! Låg och drog oss, ena barnen spelade DS och det andra spelade ajfån. Frukost och Smurfarna. Mer spel. Gråt och saknad efter Lukas. Trött Em vill inte gå till parken, pigg Ale...

http://www.tv3play.se/play/257517/?autostart=true Spola fram till 27e minuten. Här framför PAULINA i True Talent denna med sin coach Pernilla Andersson. Jag bara satt och smålog - hänförd, är nog rätt ord. Jag är inte en som brukar lyssna på vi...

Första inlägget på ett par veckor! Alexander hade ju sitt kalas på Lördagen i förra veckan, grabbgänget med stort G  från förskolan som var samlat - nästan hela iallafall. Det var så kul och de lekte så fint! De flesta i det gänget är helt galna ...