Jag är så tacksam för all kärlek jag har omkring mig.

Kärleken jag delar med mina fantastiska barn.

EM:"Jag älskar dig Mamma, du är bäst!"

JAG: -Jag älskar er, ni är bäst!

ALEXANDER: (Rabblar hela familjen) "Alla e bätt!"

Kärleken jag delar med mannen som alltid kan få mig att le, min Andreas.

"Du är en sådan som man bara träffar en gång i livet!".

Det värmer inte så lite att få höra det från den man älskar.

Kärleken jag delar med  min Mamma, Pappa och mina Syskon.

Mitt eviga stöd.

Kärleken jag delar med mina underbara, roliga, fina vänner.

Ni delar min humor och ni känner mig så väl att ni kan driva med mig om Grannen i Beck :)

Jag är inte alltid så bra på att höra av mig till dem som står mig nära, men de finns alltid i mina tankar. Det vet ni som känner mig.

Livet rullar på så snabbt, jag hinner inte med!

Det kan gå månader mellan gångerna jag träffar en del av mina vänner - men när vi ses är det som om det var igår.

Att ha sådana vänner är ingen självklarhet, de växer inte på träd, men de betyder så oerhört mycket för mig.

Så TACK, till min familj och mina vänner - ni vet vilka ni är!

"Det är en vacker vårdag i början av mars. Solen lyser och det är milt i luften. Genom fönstret som står på glänt hör jag bofinkarna sjunga. Jag sitter i mitt arbetsrum på jobbet med datorn framför mig. Jag håller på att lägga sista handen vid en artikel som lokaltidningen vill ha senast imorgon. Det gick lite trögt med skrivandet i början, men nu flyter det på bra. Jag börjar få till det.
En av mina arbetskompisar tittar in:
-Klockan är tolv. Dags för lunch. Visst hänger du på?
- Jag kommer! säger jag. - Ska bara avsluta det här, gå ni så länge!
Jag lutar mig bakåt i stolen och funderar på hur jag ska formulera de sista meningarna. Radion står på och jag hör dagens dikt i bakgrunden. Då står han där plötsligt i dörren igen, nu tillsammans med chefen:
- Hörde du inte vad jag sa? Det är dags för lunch! Nu kommer du direkt!
- Men vad är nu detta? Jag sa ju att jag kommer...
Jag hinner inte längre innan de är framme vid mitt bord. De stänger av datorn utan att kolla om jag hunnit spara eller inte. Så tar de ett stadigt grepp om varje arm, lyfter upp mig ur stolen och släpar iväg med mig genom korridoren. Jag protesterar, men de tystar mig:
- Har vi sagt att det är mat så är det mat! Ska det vara så svårt att förstå det?
De knuffar in mig i hissen, och snart är vi nere i personalmatsalen. De sätter mig på en stol vid ett ledigt bord.
- Nu sitter du still så hämtar vi mat till dig!
-Vad är det här för dårskap! ropar jag.
Då ilsknar de till på allvar:
- Nu håller du tyst! På det här sättet förstör du för alla de andra som ska äta. Skäms!..."

Tänk nu istället att "jag" är en treåring, datorn är en pärlplatta, en teckning eller liknande och arbetsplatsen är en förskola, eller kanske barnets hem...

Citat Lars H Gustafsson från boken Växa - inte lyda

Jag måste bara ha en ny kamera. Min älskade EOS 400D gick sönder i vintras och jag saknar den såå :(

Jag måste väl inte ha en ny systemkamera, men iaf en bra vanlig.

På Lördag ska det kunna dokumenteras hej vilt och Söndag med. Men det vill jag ju kunna jämt. Jag har fotat barnen varje dag sedan de kom och förgyllde mitt liv. Jag fotar vänner, natur...allt! Jag ÄLSKAR ju att fota. Nu dyker jag in på Blocket, man kanske kan fynda!

Kommer väl inte hinna få mig en ny kamera tills i helgen - men är det någon som äger en systemkamera som skulle kunna tänka sig att låna ut den i helgen vore jag väldigt, väldigt tacksam!

Mina varmaste

/Patricia