Direktlänk till inlägg 21 september 2011
Men samtidigt är jag glad att jag inte förstår.
För om jag skulle förstå så skulle jag ju vara lika sjuk.
Nu hoppas jag förstås av hela mitt hjärta att mamman till de två små, mördade pojkarna i Sigtuna inte är den skyldige - men hur stor är den chansen?
Tårarna rinner. Inte bara för dessa pojkar utan för alla barn som misshandlas och/eller mördas. Ett barn kan aldrig ha gjort sig förtjänt av det.
Ett barn ska behandlas som den gåva det är. En gåva som ska lära oss vuxna vad som betyder något i livet, en gåva som visar oss den sanna kärleken.
Ett barn vill bara ha kärlek.
-Om jag bara kunde rädda alla dem som behöver bli räddade.
Eller? Jo, som f*n. Jag blir galen. Jag saknar barnen. Varenda dag, varenda timme, varenda minut, varenda sekund - HELA TIDEN! Det gör inte att man mår bättre precis. Snart skiter jag i smärtan. Åt h*vete med den! VÄCK! Funderar på att strunt...
http://www.tv3play.se/play/257517/?autostart=true Spola fram till 27e minuten. Här framför PAULINA i True Talent denna med sin coach Pernilla Andersson. Jag bara satt och smålog - hänförd, är nog rätt ord. Jag är inte en som brukar lyssna på vi...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||||
|